Nu har jag varit mamma i 6 månader, det är helt sjukt hur tiden har gått så fort. Kändes som det var förra helgen vi kom hem från BB och nu har Milo 2 tänder och sagt "mamma" en gång. vad hände?
Jag älskar varje sekund av att vara mamma, det är det bästa som hänt i mitt liv och det absolut största. Tänk vad jag och Victor har skapat alldeles själva, en perfekt liten kille. Längtar till att vara gravid igen och få uppleve en förlossning igen (hör och häpna!)
Livet förändras verkligen och människorna runt omkring när man blir gravid och sedan mamma. Mina vänner slutade höra av sig och jag var ensam under hela graviditeten. fick höra ibland "tänk sen när du fött och kan följa med oss ut o festa igen.." det var det mina såkallade "vänner" tänkte på och andra hörde inte ens av sig, utan ignorerade mig helt och hållet. När ens vän blir gravid och ska bli mamma är det ju helt fantastiskt eller hur? Förstår inte hur människor kan dra sig undan bara för det.
Jag kämpade hela min graviditet som även var väldigt svår helt ensam utan vänner samtidigt som min man var i brasilien. det var väldigt tufft. När förlossningen närmade sig hörde vissa av sig, och andra lovade att hälsa på på BB, väl när jag hade fött och va på BB i 4 dagar dök dom aldrig upp för dom hade festat och låg hemma bakis.
Jag kan känna mig arg och bitter fortfarande för hur förjävligt dom har betett sig mot mig men samtidigt glad att få bli av med dom, för efter detta slutade jag höra av mig, dom hör fortfarande av sig då och då när det passar dom men jag bryr mig inte längre. Det är inga vänner.
I början av min graviditet( eller ja innan jag visste att jag var gravid) så gifte jag mig med min själsfrände och några vänner hörde inte ens av sig efter att dom fått inbjudan och dök inte upp. Hur kan man skita i sin väns bröllopp?
Att vänskap blir lättare med tiden stämmer inte, vuxna är jävliga mot varandra.
En av mina närmaste vänner spred ryckten om mig, ljög ihop saker och skrev runt på facebook till alla jag kände så alla vände mig ryggen. Ingen ville lyssna på mig utan valde att tro på denna människa men ingne tyckte det va konstigt att han som snackat skit om mig och sagt hemska saker gjorde allt för att få tillbaka mig som vän och dök upp på mitt bröllopp.. är inte det beviset nog att det va ren bullshit?
Det jag vill säga med detta inlägg är att ibland möter man på riktiga assholes även som vuxen men det ska man bara låta rina av och man ska göra sig av med dom. Dom har inget att göra i mitt liv och tillför inget med att försöka förstöra för mig. För jag har allt jag någonsin drömt om, min son och min man.
Dags att hitta riktiga vänner :)