Jag talar för er

publicerat i Allmänt;
Allt jag säger, allt jag gör, allt jag skriver om gör jag för alla som inte vågar säga något. Jag är flera tusen personer i en kropp.
 
För alla som mår dåligt, som är rädda, som gråter, som blir kallad hora, tjock, ful, äcklig, planka, bög etc. För alla blyga och tysta, för alla som tänker, för alla som förlorat sitt liv och dom som kämpar.
 
Det är eran talan jag för fram och det är ER jag kämpar för. Vi är en stor familj och era ord blir min lag.
 
Allt jag gör, säger och skriver. Det är för er!
 
 
 

Från min privata dagbok när jag var 16 år

publicerat i Texter;
Hittade gamla dagboks sidor jag skrivit under den tiden jag mådde som sämst och tänkte för första gången faktiskt dela med mig av dom lite då och då så man får en inblick hur allvarligt det var, hur mycket ångest och känslor som faktiskt jag hade pga mobbingen.
 

"Jag orkar inte känna såhär längre, varför har alla hittat ett nöje med att trycka ned mig nuförtiden? Vad är det som är så jävla roligt med det? Är det för att ni vet att jag tar åt mig och blir förbannad? Sedan när man ställer er mot väggen så har ni inget att säga, ni är tysta och tystnaden talar för sig själv..


Jag börjar fan undra snart om det faktiskt är något fel på mig? Är det såhär ni vill få mig att känna? Säg till mig istället vad det är för fel på mig istället för att snacka runt så att alla är emot mig.

Allt jag skrev om att kämpa och stå för den man är är som bort blåst nu, för nu är jag knäckt på riktigt.
VARFÖR?! undrar jag bara..

Är jag så ful? dum i huvudet? tråkig? äcklig? fet? och helt värdelös? Är det så. Jag börjar fan tro det. Jag tror det nu.


Inte för att låta som en 14 årig ångest tjej men jag kan inte vara glad längre, jag kan verkligen inte vara glad för fem jävla öre längre! Jag känner mig ensammast i världen, att alla vill mig något illa och speciellt i den här jävla staden. Vad fan har jag gjort egentligen? jag har varit snäll, försökt, varit en vän, varit en förälskelse, varit för bra rakt igenom helt enkelt och det här är tacken jag får tillbaka? Jag ger upp nu. På riktigt.


Jag vill inte bo här längre. Nu skiter jag i livet. Tack för det. Tack"

 
Jag som 16 åring!

Allting rasar

publicerat i Allmänt;
Varit med om så mycket i mitt liv och mått dåligt att vid varenda motgång så har jag tänkt att mitt liv är över, att allting rasar och att ingenting någonsin kommer att bli bra igen. Träffat på ännu en motgång som leder till flera under den senaste veckan och denna gång så känner jag mig bara, jag bryr mig faktiskt inte. Denna gång så har jag blivit arg istället för att brytit ihop och gråtit och känt att världen går under. Denna gång känner jag att allting som händer har faktiskt en mening och med alla motgångar så väntar något större och något riktigt bra runt hörnet, man sparar det bästa till senare liksom.
Jag kommer inte låta mig själv att bli nedtryckt av andra personer igen, jag låter mig inte påverkas denna gång när folk försöker dra ned mig och få bort mig någonstans. Jag vet vem jag är, vad jag gör/gjort och vad jag förtjänar. Jag förtjänar det bästa och kämpar till att nå toppen, för det är vi alla värda. Jag kommer att uppnå mina mål och få det bra här i livet för jag är stark nog, efter allt jag gått igenom så visar det bara att jag är stark nog att klara detta med även om allt kommer vara mörkt ett tag, det blir ljusare. man ska aldrig ge upp, det är något som jag har lärt mig.
Har även lärt mig att stå upp för mig själv, visa vem jag är och säga ifrån. Har alltid hållt tyst och gått undan för jag inte har vågat, men varför ska alla andra få säga vad dom tycker och inte jag? Man ska visa vart man står och stå upp för sig själv, jag har vunnit allt. Jag har vunnit tillbaka mig själv! man måste våga, våga visa sig själv respekt, våga ta hand om sig själv och våga visa vem man är, det om något är att vinna!
Resan är lång tills man når dit och jag har en bit kvar men jag är så glad för på resans väg har jag lärt känna världens bästa vänner som visat mig vad riktig vänskap är, visat mig att man måste våga, att man inte ska skämmas och att man ska ta för sig i livet med jobb, människor, kärlek.. ja allt. Dom har lärt mig att utvecklas från den blyga tjejen till att börja tala och stå upp för mig själv. Dom har lärt mig vad vänner för livet är, visat mig vad kärlek är, lärt mig att älska mig själv och min omgivning och lärt mig att aldrig sluta kämpa för vad man vill uppnå. Tack vare allt som hänt så har min väg lett till att få in dom i mitt hjärta, äkta vänskap och med dom känner jag mig rikast i världen.
Jag har så svårt att öppna mig ibland fortfarande, lätt att hålla saker inom mig, svårt att visa kärlek och svårt att visa känslor ibland, men dom har visat mig att det är ok att vara ledsen, må dåligt, va glad, va knäpp, konstig, rolig, tråkig.. ja allt. Det är OK att bara få kunna va sig själv, alla borde ha sådana människor i sitt liv, som håller ens hand i vått och torrt och med mina erfarenheter och lärdomar hittills så vill jag dela det med er. Vill dela mitt HELA jag, den jag är i svåra tider, den jag varit som mobbad och mina erfarenheter och även dela min starka sida.. ni får alla mina sidor, se sanningen, se verkligheten och så gör vi denna resa tillsammans.
puss o kram till er alla!