Om jag hade varit i filmen Anchorman hade jag sagt "JAG VILL BARA SKRIKA FRÅN TOPPEN AV ETT BERG men det enda jag har är en kamera.."
Jag är så himla lyckligt lottad med mycket i mitt liv, och en av dom sakerna är en person som jag träffade i somras. Tänk hur livet kan förändras från en sekund, ett möte, ett ord kan ändra hela ens framtid och liv. Att en stund i livet, en människa kan göra så livet tar en helt annan riktning. I somras så fick jag känslan av att jag var tvungen att resa själv, jag hade redan gått igenom flera månader med att kämpa om ett nytt liv, gått ned 60 kilo i vikt och fick känslan utav att jag måste ut i världen på egen hand. Det blev Amsterdam för 10846 gången. Har alltid rest dit med mina vänner flera gånger men denna gång ville jag åka själv, visste inte riktigt varför men kände en sådan stark känsla att jag var bara tvungen att göra det.
Efter att ha velat hit och dit flera veckor och när jag fick min lön så andades jag och bokade resan på egen hand utan att tänka. Sedan var det att välja hotell, vart skulle jag bo själv någonstans? Satt och kikade på massa hotell och fick sedan upp ett vandrarhem där man delade rum med 7 andra personer. Att dela rum med 7 andra personer är aldrig något jag skulle göra i hela mitt liv, och helt ensam dessutom men helt plötsligt så bokade jag det. Ångrade mig direkt efteråt men då var det försent men ändå så kändes det spännande.
När jag väl kom fram och skulle checka in på vandrarhemmet och öppnade dörren och tog en titt runt med vilka jag skulle dela rum med så kände jag "NEJNEJNEJ" tills min blick fastnade på den ena killen. Han såg så glad och fridfull ut och i den sekunden så visste jag att det var mannen i mitt liv.
Från sekunden han hälsade på mig och såg på mig så visste jag bara att han var min, det var liksom så självklart. Många har sagt att jag är konstig, att jag borde komma tillbaka till verkligheten, att det var en semesterflört etc. Men efter våra dagar tillsammans i den staden växte något fram och när vi skiljdes åt och skulle hem till våra länder så bröt jag ihop, det var som jag sa hejdå av en del av mig. fast vi bor på andra sidan jordklotet ifrån varandra så är vi ändå så nära. Tänk att ett hej på ett hotell ledde till långa sms, disskutioner och samtal, ett hej ledde till en random resa till andra sidan jorden och när vi möttes för första gången igen när han mötte mig på flygplatsen i Brasilien så gav han mig en kyss det första han gjorde. Och då fick jag mina känslor och tankar bekräftade som jag haft från stunden jag såg han första gången i Amsterdam, från första gången han sa hej till mig. Det var han och jag. Det är han och jag.
Och nu flera ånader senare sitter han här i Sverige med mig, min bästa vän, min andra halva och min stora kärlek.
