Ett "hej" förändrar allt

publicerat i Allmänt, Hälsa/Välmående, Texter;
Om jag hade varit i filmen Anchorman hade jag sagt "JAG VILL BARA SKRIKA FRÅN TOPPEN AV ETT BERG men det enda jag har är en kamera.." 
Jag är så himla lyckligt lottad med mycket i mitt liv, och en av dom sakerna är en person som jag träffade i somras. Tänk hur livet kan förändras från en sekund, ett möte, ett ord kan ändra hela ens framtid och liv. Att en stund i livet, en människa kan göra så livet tar en helt annan riktning. I somras så fick jag känslan av att jag var tvungen att resa själv, jag hade redan gått igenom flera månader med att kämpa om ett nytt liv, gått ned 60 kilo i vikt och fick känslan utav att jag måste ut i världen på egen hand. Det blev Amsterdam för 10846 gången. Har alltid rest dit med mina vänner flera gånger men denna gång ville jag åka själv, visste inte riktigt varför men kände en sådan stark känsla att jag var bara tvungen att göra det.
 
Efter att ha velat hit och dit flera veckor och när jag fick min lön så andades jag och bokade resan på egen hand utan att tänka. Sedan var det att välja hotell,  vart skulle jag bo själv någonstans? Satt och kikade på massa hotell och fick sedan upp ett vandrarhem där man delade rum med 7 andra personer. Att dela rum med 7 andra personer är aldrig något jag skulle göra i hela mitt liv, och helt ensam dessutom men helt plötsligt så bokade jag det. Ångrade mig direkt efteråt men då  var det försent men ändå så kändes det spännande.
 
När jag väl kom fram och skulle checka in på vandrarhemmet och öppnade dörren och tog en titt runt med vilka jag skulle dela rum med så kände jag "NEJNEJNEJ" tills min blick fastnade på den ena killen. Han såg så glad och fridfull ut och i den sekunden så visste jag att det var mannen i mitt liv. 
Från sekunden han hälsade på mig och såg på mig så visste jag bara att han var min, det var liksom så självklart. Många har sagt att jag är konstig, att jag borde komma tillbaka till verkligheten, att det var en semesterflört etc. Men efter våra dagar tillsammans i den staden växte något fram och när vi skiljdes åt och skulle hem till våra länder så bröt jag ihop, det var som jag sa hejdå av en del av mig. fast vi bor på andra sidan jordklotet ifrån varandra så är vi ändå så nära. Tänk att ett hej på ett hotell ledde till långa sms, disskutioner och samtal, ett hej ledde till en random resa till andra sidan jorden och när vi möttes för första gången igen när han mötte mig på flygplatsen i Brasilien så gav han mig en kyss det första han gjorde. Och då fick jag mina känslor och tankar bekräftade som jag haft från stunden jag såg han första gången i Amsterdam, från första gången han sa hej till mig. Det var han och jag. Det är han och jag.
Och nu flera ånader senare sitter han här i Sverige med mig, min bästa vän, min andra halva och min stora kärlek. 
 
 

Dom som blir mobbade ber om det

publicerat i Allmänt, Media, Texter;
Läste just en kommentar att "dom som blir mobbade ber om det, finns ren fakta på det" och undrar hur en del människor tänker egentligen?
Vi vill ha en förändring, ett fint samhälle, stoppa mobbningen osv men uttalar oss och tänker på detta sätt, hur går det ihop? Så dom som blir utsatta, kränkta och allt möjligt ber om det för att få "spela offer"? Tycker människor borde tänka efter 10 ggr innan dom uttalar sig på det sättet då det är väldigt kränkande mot dom som har det jobbigt och är utsatta genom att säga så. Det är just sånt här som gör att mobbning och näthat uppstår och en sådan här kommentar är ett väldigt bra exempel på vad som kan leda till självmord, depression osv.
 
Varför är det så enkelt att vara nedvärderande än att vara snäll och stöttande? borde vara tvärtom! Dom som är kränkande och elaka mot andra och som bidrar till att mobbningen sprider sig mer och mer tycker jag kan börja ta hand om sig själva och rannsaka sitt tänkande en gång för alla så vi andra kan ta hand om varandra och bidra till att få ett bättre samhälle och tänkande och leva i en värld där vi uppskattar varandra istället för att hata.
 
En människa som mår bra i sig själv har inte behovet av att göra någon annan illa, DET är ren fakta!
 
 

Utkast ur min bok!

publicerat i Allmänt, Texter;

om du tror att jag skojar så ska du få se när du kommer hit, finns inget roligt med det här. Du förtjänar att bli riktigt nedtryckt och förnedrad fattar du det din fula fan?”

Jag stannade, regnet droppade ned på mig och kollade upp. Stod utanför. Vände mig om och började gå med rädsla i min kropp. Började gå runt i stan, gick bara runt och visste inte vad jag skulle tänka eller göra. Kunde ju inte gå hem nu då skulle min syster undra varför jag inte var med någon vän. Tänk om Johan ser mig och kommer efter mig?

Tankarna snurrade och jag började må dåligt. Hoppade på bussen och åkte hem. Som tur var så sov min syster när jag försiktigt öppnade dörren, gick in på mitt rum och la mig i soffan. Den jävla idioten, den jävla äckliga idioten den där Johan och en tår föll ned på min kind. Kände mig lurad, skämdes att jag ens tänkte gå med på att bli slagen och vem vet vad som skulle ha hänt mer? Våldtagen? Jag ville bara spy för jag var så äcklad utav honom. Varför var jag så kär då? Han var inte snygg, han var inte snäll, han var inte någonting. Han var bara äcklig. Jag gick upp och kollade mig i spegeln, såg min fula tjocka ansikte, hur ful jag såg ut när jag grät. Ställde mig i profil och försökte hålla in magen men den hängde över. Fyfan vad fet jag blivit, fyfan för allting. Älskad av...ingen. Hjärtat gjorde ont, ont för jag var ändå så kär i den där Johan, Johan som ville ta mitt liv."