Man ändras verkligen när man får barn, inte att man blir en annan person för man är fortfarande sig själv men man får ett helt annat perspektiv på allt och alla och förstår vad som betyder något på riktigt och vad som varit helt onödigt.
Tex. gamla vänner som försvann bara för man blev gravid och som inte gjort en någon nytta varken före eller efter man fick barn och då tar det inte emot att strunta i att svara dom när dom kryper fram för att snoka i ens liv eller för att dom har tråkigt en dag. Nej du, jag har inte tid med tonårs drama längre, thank god for that!
Även om det är sjukt jobbigt från dag 1 att vara förälder på många vis, tex att sömnen inte exsiterar längre i ens liv (haha hjälp men sant), att disskutera med en bestämd trotsande barn som bara skriker och gråter eller att byta bajsblöjor 24/7 så är det samtidigt det bästa som kan hända en, iaf enligt mig och för mig.
Man tror att man upplevt kärlek och man älskat mer än allt annat innan i livet men man inser snabbt att det har man inte fören man får barn. Den kärleken man har är obeskrivlig och tar verkligen aldrig slut och konstigt nog växer för varje dag. När min son föddes älskade jag han mest av allt i hela världen och trodde att et inte kunde bli mer än så, men det är liksom ännu mer nu än då, jättekonstigt men sant!
Ångrar inte en sekund att jag fick barn och inte att jag är gravid igen även om vissa perioder har varit kämpiga med gråt, att vara mamma är verkligen det bästa jag vet.
