Utdrag ur min kommande bok!

publicerat i Allmänt, Texter;
"redovisning var det allra värsta som jag visste, jag kunde oroa mig i flera veckor innan och blev mer och mer nervös för varje dag som gick, ett steg närmare döden. Jag var alltid tyst och byg i skolan så det var extra jobbigt för mig att stå inför hela klassen och prata och det gjorde ju inte saken bättre att jag var mobbad.
 
Vi hade fått i upgift att redovisa vad vi ville bli när vi blev stora. Min stora dröm var att bli lärare. Jag skrev på papper vad jag skulle säga och försökte göra det så kort som möjligt, jag ville inte synas och ville inte stå i centrum. Annars brukade jag alltid vara "sjuk" när det var redovisning men denna gång hade jag inget val, jag var tvungen att vara med.
 
Jag oroade mig på nätterna, hjärtat klappade fort och jag spelade upp olika scenarion i huvdet om hur det skulle gå för mig när jag redovisade. En tanke som jag hade var att alla kanske tyckte jag var rätt skön när jag stod där framme, avslappnad och pratade om mitt framtida yrke och dom kanske inte alls skulle hånle åt mig när jag stod där..jag kanske inbillade mig för mycket saker?
 
Lärare ja, i svenska och engelska.. det skulle jag pratade om. Jag vill bli lärare...
 
Dagen kom och jag satt i min bänk och väntade på avrättningen, jag satt och harklade mig hela tiden under tiden dom andra redovisade och klassen småpratade lite medan dom andra redovisade, det kanske inte va så farligt ändå? En del kollade inte ens och satt och prata och ritade på sina bänkar..skönt! Då är det här en piece of cake ju om ingen lyssnar eller kollar..
 
"SOFIA det är din tur!"
 
Jag vaknade upp från mina tankar, handsvetten var enorm och pulsen jättehög, alla vände sig om och blev helt tysta och stirrade på mig medan jag gick upp..man kunde höra en nål falla. Helt pötsligt bara för det var jag så ville alla lyssna och stirra på mig..
Jag gick upp och pratade väldigt fort att jag ville bli lärare, min klassföreståndare skrattade till och sa "men sofia, du måste ju kunna prata då" och hela klassen brast ut i ett hånskratt.."

Ursäkta men nu får det fan vara nog!!

publicerat i Media;

Igår lades det upp en interjuv med mig där jag pratade om kost och träning då jag ändrat livsstil och som jag även skriver om i min andra blogg dels för att inspirera mig själv och andra att kämpa vidare så som här.

Från inatt började jag få hat kommentarer på min Facebook, här, andra bloggen, instagram och mail. Ja överallt från människor som skriver långa utlägg om hur falsk jag är, äcklig, tror jag är bättre än alla andra men att jag inte är det för jag är sämst av alla människor som finns, dum i huvudet, ljuger, vidrig etc. Listan är lååååång! Eftersom jag valt att vara med i media och prata om både mobbning, mitt liv och träning för att kunna hjälpa andra och göra en förändring i samhället betyder inte det att jag älskar hela världen varje dag utan jag är fortfarande människa och blir riktigt illa berörd av detta hat som spammar mig varje minut. Och det som gör mig riktigt upprörd är att det är vuxna människor som skriver riktigt elaka saker till mig och OM mig överallt, fått konstant kommentarer och mail sedan inatt och det hålls fortfarande på.

Detta är riktig vuxen mobbning som jag inte tolererar mot mig eller någon annan. Bara för jag är med i interjuver och delar med mig så betyder det inte man kan ta sig friheten till att kasta skit på mig, ni känner inte mig och vet absolut ingenting om mitt privatliv. Jag tycker synd om er som måste dra ned andra för ni är missnöjda med era liv bakom datorskärmen, ta tag i era egna liv istället för att förstöra för andra och hoppas ni blir glada för ni alla kommer få en polisanmälning som present av mig, grattis och puss!