Det är mitt liv

publicerat i Allmänt;
Ibland gäller det bara att acceptera sig själv. Acceptera att man är som man är även om man önskade något annat, vilket är väldigt svårt.
Man vill liksom vara *normal* och som alla andra, men vem säger vad normal är? är det att inte känna något alls och bara leva? alla har vi något vi bär på så att vara normal eller som alla anda finns liksom inte, man kan inte vara allt på en och samma gång.
 
Jag själv har precis börjat acceptera min psykiska ohälsa. Det tog ett tag men jag är här nu. Detta är jag. Det är mina känslor och det är så det är. Man ska inte göra det så svårt vilket jag gjort senaste 2 åren. 
 
Jag vet vad depression är, vilket jag led av i tonåren. SÅ jag har alltid sagt att jagvet vad depression är och psykisk ohälsa är och det är något jag haft och inte har nu.. men jag förstod nog inte att depression inte är det enda som klassas som psykisk ohälsa utan det är många andra känslor också.
 
men vad det är, det tar vi sen för nu är jag helt trött efter en dag med 2 års trots och bebis skrik :)
godnatt!

att vara mamma

publicerat i Allmänt;
Man ändras verkligen när man får barn, inte att man blir en annan person för man är fortfarande sig själv men man får ett helt annat perspektiv på allt och alla och förstår vad som betyder något på riktigt och vad som varit helt onödigt.
 
Tex. gamla vänner som försvann bara för man blev gravid och som inte gjort en någon nytta varken före eller efter man fick barn och då tar det inte emot att strunta i att svara dom när dom kryper fram för att snoka i ens liv eller för att dom har tråkigt en dag. Nej du, jag har inte tid med tonårs drama längre, thank god for that!
 
Även om det är sjukt jobbigt från dag 1 att vara förälder på många vis, tex att sömnen inte exsiterar längre i ens liv  (haha hjälp men sant), att disskutera med en bestämd trotsande barn som bara skriker och gråter eller att byta bajsblöjor 24/7 så är det samtidigt det bästa som kan hända en, iaf enligt mig och för mig.
 
Man tror att man upplevt kärlek och man älskat mer än allt annat innan i livet men man inser snabbt att det har man inte fören man får barn. Den kärleken man har är obeskrivlig och tar verkligen aldrig slut och konstigt nog växer för varje dag. När min son föddes älskade jag han mest av allt i hela världen och trodde att et inte kunde bli mer än så, men det är liksom ännu mer nu än då, jättekonstigt men sant!
 
Ångrar inte en sekund att jag fick barn och inte att jag är gravid igen även om vissa perioder har varit kämpiga med gråt, att vara mamma är verkligen det bästa jag vet.
 
 



 

Försöker få ut min bok

publicerat i Allmänt;
Tänkte börja skriva här igen när jag har tid och lust, vilket är till och från med en 1 åring hemma och en till påväg i magen. Men gud vad jag saknar att bara få skriva av mig lite, så kanske min man slipper höra mitt gnäll heeeela tiden haha skämt o sido..
 
Medan jag varit off har jag försökt få ut min bok som jag skrev om mobbning MEN fått avslag från alla håll och kanter vilket gjort mig väldigt ledsen, dels för att det såklart är ett arbete jag är stolt över och som jag kämpat med att skriva och dels för att det handlar om ett sådant viktigt ämne som måste uppmärksammas mer, men jag ger inte upp utan försöker gång på gång och en dag så ska jag få den publicerad :)
 
Är ni sugna på att läsa den?