Kränkningar på nätet. Ni har ingen aning om hur jag lever.

publicerat i Allmänt, Mobbning;
Näthatet verkar sprida sig mer och mer över alla communitys som finns idag och som bara blir större för var dag som går. Hur får man stopp på elakheter? det är så lätt att sitta bakom en skärm och skriva fula kommentarer och försöka förstöra för andra. Även om det är skriva ord så påverkar det exakt lika mycket som om någon skulle säga det till en vare sig det är på facebook, blogg, sms eller liknande. Det gör lika ont och ses lika mycket som mobbning, trakasserier osv.
 
Varför bär människor på så mycket hat som gör att dom måste skriva det till andra hela tiden? Är det för dom själva blir utsatta eller att dom har mycket problem själva? avundsjuka? Kan inte glädjas åt andra utan måste trycka ned för att känna sig lite bättre själva?
 
Våga anmäl för inget av det är ok, för att stå upp för sig själv, radera, svara inte och anmäl. Ett tips som jag själv följer för jag får mycket påhopp hit och dit hela tiden varje dag och folk som försöker första för mig, förstöra mitt liv och min glädje vilket jag aldrig kommer att tillåta. Folk tror sig veta mer om mig och mitt liv, veta mycket om mitt privatliv och ska kommentera hur "sanningen" ser ut. Om det är någon som vet så är det jag själv och ingen annan.
 
Förstår inte hur man kan sova om nätterna när man är så elak och skriver elaka saker och gör allt för att förstöra en annans liv. "if you dont have anything nice to say, at least be quiet"
 
Ni som läser och följer mig har ingen aning om hur mitt liv ser ut, vad jag kämpar med, vad jag gör, gjort eller kommer att göra. Ni har ingen aning om  va som händer i mitt liv överhuvudtaget. SÅ innan ni dömer mig, säger något eller kommer in och försöka "outa" mig med saker, så styr upp ert egna liv och lägg energi på det istället för att ödsla er tid på mig, en person ni ser genom en skärm.. av allt jag skriver och blottar i mitt liv på internet är kanske 1% ..ni har verkligen ingen aning om vem jag är, hur jag är eller vad jag går igenom. Och jag väljer att dela med mig av mitt liv, mina saker hur jag vill, med vem jag vill och NÄR jag vill. Att försöka sprida ryckten och personliga saker om mig är väldigt respektlöst då det är MITT liv som JAG lever. Har skrivit detta nu tusen gånger men det verkar inte gå in. Så ni som hatar mig kan göra det men om ni har så mycket emot mig så slösa inte er dyrbara tid på mig, gör det på folk ni tycker om istället :) puss
 
 

Ett "hej" förändrar allt

publicerat i Allmänt, Hälsa/Välmående, Texter;
Om jag hade varit i filmen Anchorman hade jag sagt "JAG VILL BARA SKRIKA FRÅN TOPPEN AV ETT BERG men det enda jag har är en kamera.." 
Jag är så himla lyckligt lottad med mycket i mitt liv, och en av dom sakerna är en person som jag träffade i somras. Tänk hur livet kan förändras från en sekund, ett möte, ett ord kan ändra hela ens framtid och liv. Att en stund i livet, en människa kan göra så livet tar en helt annan riktning. I somras så fick jag känslan av att jag var tvungen att resa själv, jag hade redan gått igenom flera månader med att kämpa om ett nytt liv, gått ned 60 kilo i vikt och fick känslan utav att jag måste ut i världen på egen hand. Det blev Amsterdam för 10846 gången. Har alltid rest dit med mina vänner flera gånger men denna gång ville jag åka själv, visste inte riktigt varför men kände en sådan stark känsla att jag var bara tvungen att göra det.
 
Efter att ha velat hit och dit flera veckor och när jag fick min lön så andades jag och bokade resan på egen hand utan att tänka. Sedan var det att välja hotell,  vart skulle jag bo själv någonstans? Satt och kikade på massa hotell och fick sedan upp ett vandrarhem där man delade rum med 7 andra personer. Att dela rum med 7 andra personer är aldrig något jag skulle göra i hela mitt liv, och helt ensam dessutom men helt plötsligt så bokade jag det. Ångrade mig direkt efteråt men då  var det försent men ändå så kändes det spännande.
 
När jag väl kom fram och skulle checka in på vandrarhemmet och öppnade dörren och tog en titt runt med vilka jag skulle dela rum med så kände jag "NEJNEJNEJ" tills min blick fastnade på den ena killen. Han såg så glad och fridfull ut och i den sekunden så visste jag att det var mannen i mitt liv. 
Från sekunden han hälsade på mig och såg på mig så visste jag bara att han var min, det var liksom så självklart. Många har sagt att jag är konstig, att jag borde komma tillbaka till verkligheten, att det var en semesterflört etc. Men efter våra dagar tillsammans i den staden växte något fram och när vi skiljdes åt och skulle hem till våra länder så bröt jag ihop, det var som jag sa hejdå av en del av mig. fast vi bor på andra sidan jordklotet ifrån varandra så är vi ändå så nära. Tänk att ett hej på ett hotell ledde till långa sms, disskutioner och samtal, ett hej ledde till en random resa till andra sidan jorden och när vi möttes för första gången igen när han mötte mig på flygplatsen i Brasilien så gav han mig en kyss det första han gjorde. Och då fick jag mina känslor och tankar bekräftade som jag haft från stunden jag såg han första gången i Amsterdam, från första gången han sa hej till mig. Det var han och jag. Det är han och jag.
Och nu flera ånader senare sitter han här i Sverige med mig, min bästa vän, min andra halva och min stora kärlek. 
 
 

Att trycka ned någon gör dig inte bättre

publicerat i Allmänt, Mobbning, Tips/råd;
 
 
 
Att kalla någon svag gör dig inte starkare.
Att kalla någon dålig gör inte dig bättre.
Att kalla någon ful gör inte dig snyggare.
Att kalla någon dum gör inte dig smartare.
Att kalla någon tjock gör inte dig smalare.
Att kalla någon elak gör inte dig snällare.
Att kalla någon omogen gör inte dig mognare.
Att kalla någon töntig gör inte dig coolare.
Att kalla någon fake gör inte dig mer äkta.
Att kalla någon wannabe gör bara dig till en större.
 
 
Det cirkulrerar så mycket hat senaste dagarna på internet, mot mig med på alla sidor jag är medlem på. Folk tror sig veta mer om mitt liv än jag själv, ska outa mig med saker, kontaktar tusen företag och ska inkräkta på mitt privatliv men helt ärligt vad ska man göra? det är synd och tragiskt och säger mer om dom än om mig. Vissa dagar vill jag bara lägga mig ned och bryta ihop för det är så mycket näthat så det finns inte, men det ska ej knäcka en utan det gör mig bara starkare och mer motiverad till att kämpa för att stoppa mobbningen, speciellt näthatet som finns och som växer för  varje dag.
 
Vart finns respekten för människor och att vara en medmänniska? ingen är perfekt och man kan ej älska hela världen men varför hata okända människor då? varför är hatet så himla lätt? som jag sagt tusen gånger tidigare så borde det vara tvärtom istället, lätt att älska, svårt att hata.
Världen är så trasig och har redan gått under, vi är intalade att vara deprimerade och tänka negativt och att hat är något bra och coolt. Hur kan man vilja göra någon annan så ont? Mår du bättre då? Nej.
 
Tänk på vad du säger/ skriver.