Många tycker nog jag är konstig men detta är sanningen..

publicerat i Allmänt;
Jag har gömt mig så himla länge i mitt liv, jag har inte trivts med mig själv och emellanåt har jag en tendens att deppa ihop och se att allt är mörkt och negativt fast egentligen så är mitt liv väldigt bra. Jag har tvångstankar gällande mycket och kommer tillbaka till gamla ovanor. När jag känner mig stressad eller om något går fel vill jag bara stänga in mig, vill vräka i mig godis och skita i hela världen. Jag har tvångstankar gällande att jag tror jag ska svimma och kollapsa och kan ibland få panikångest när jag är helt ensam för jag är rädd att något ska hända med mig. Det är beteenden som sitter kvar från när jag var mobbad och deprimerad och som jag tacklas med varje dag.
 
Jag åkte utomlands i 8 dagar helt ensam, jag har alltid varit blyg som person men börjat växa ifrån det, börjat ta för mig av livet och vågar visa vem jag är. Ingen är perfekt och vi alla tacklas med olika saker varje dag, inget går som på dans på rosor. Inte heller jag.
 
Det gäller att hitta något som man mår bra av, något att tro på, något att se fram emot och många tycker nog att jag är konstig för mina saker som håller mig uppe det är att jag tror mycket på mediala saker, på ödet och möten med människor. Att allt händer för en anledning, att alla möten med olika människor är meningen, att allt man går igenom är förutbestämt för det leder till något annat här i livet, att varje val man gör har sin mening. Det spelar ingen roll vad det är tex. om jag väljer att stanna hemma en dag istället för att kanske gå och träffa en vän så är det meningen för det valet leder till någon annan händelse i mitt liv och för i en annan riktning. Det är sådana tankar som håller mig uppe för jag tycker sånt är intressant och väldigt häftigt.
 
På min resa i min favorit stad Amsterdam (som jag varit i innan 100 gånger) så hade jag en känsla att det skulle hända något och valde att åka helt ensam för första gången dit, Det kändes tryggt på ett sätt då jag hittar där som om det vore min hemstad men ändå läskigt, vad skulle jag göra? tänk om det något hemskt skulle hända och jag var så långt hemifrån. Jag gick emot mina tvångstankar och var tvungen att förlita mig på mig själv i 8 dagar, våga ta för mig av livet och gå emot vad spökerna i mitt huvud sa. Som emellanåt kan jag få för mig att jag ska svimma, tänk om det skulle hända där nere vad skulle jag göra då?
Men hade en sådan stark känsla och när jag landade och kom fram till mitt hostel så droppa jag bara av mina väskor och begav mig ut på stan för att se vad det hade att erbjuda och första kvällen var jätterolig och träffade jättemånga olika människor som jag tog kontakt med och folk som tog kontakt med mig. Jag har aldrig varit så självsäker i hela mitt liv och upptäckte att folk faktiskt uppskattade mig för den jag var, tyckte jag var rolig och vad intresserade av vad jag erbjöd, mina skämt, min historia.. ja allt. Under hela veckan så tog jag för mig av livet och människor, skämdes inte för något och mina tvångstankar va som bortblåsta vilket tyr på att det är hemma som jag ibland få för mig saker när jag känner mig osäker.. när jag inte är osäker (som i amsterdam) så är det som att jag aldrig haft en tvångstanke och jag lärde känna mig själv på ett helt annat sätt och såg vad jag faktiskt gick för.
 
Jag träffade en person speciellt som fick mig att börja leva igen på nytt, som drog fram det böästa av mig och det var som om vi alltid hade känt varandra, vi var som allra bästa vänner nere i Amsterdam, hade våra internskämt osv.. han var (eller ÄR) som en kopia av mig. Och sådana personer som gör en sån stor påverkan i ens liv, som drar ut det bästa ur en så man får blomma ut och vara sitt bästa jag. 
 
Efter jag kommit hem så har jag kännt att jag verkligen älskar mig själv, mina jobb, mina vänner och familj och uppskattar livet på ett helt nytt sätt. Jag är mer självsäker än någonsin och älskar mig själv, min kropp, min personlighet..ja..allt och lärt mig att försöka få bort dom onda tankarna som kommer då och då och fokuserar på det positiva och det som väntar för livet är för kort för att va elak mot sig själv och andra också för den delen. Man ska våga ta för sig, våga synas, våga höras, våga följa sitt hjärta, våga göra det man tycker om, våga kasta sig in i saker, våga bli ledsen, våga vara arg, våga stå upp för sig själv, våga hjälpa andra våga lyssna på sig själv och göra det som känns bäst i själen. man behöver inte alltid tänka logiskt, för allt har sin mening. Det spelar ingen roll hur många som tycker jag är larvig med mina "det har en mening" och mediala tankar eller om jag blir kär i någon på andra sidan jordklotet "internet förhållande eller hhöhöhö" "hur ska det funka i två olika länder?" osv. who cares? om det är menat så visar det sin väg så allt faller på plats. Våga ta vara på livet och världen, för vårat liv är här och nu! Därför ska man ta tag i sina tvångstankar, destruktiva beteende och sitt välmående. Jag står för att jag har tvångstankar gällande saker, haft missbruk med mat (för att dölja känslor), jag har fortfarande problem och kan inte ta en tugga choklad.. då är jag fast, det är som knark för mig, jag tacklas med 10 olika saker varje dag men det är värt att kämpa för det så man vinner över sitt liv. Alla dessa beteenden som jag har kvar kom pga mobbningen, ett ord kan förstöra mycket i en annans liv..detta har följt med mig och som jag kämpar med varje dag just för att människor var elaka mot mig.
 
Så tänk på det nästa gång du är dum mot någon.. det kan begränsa den andras liv kanske för evigt..
 
Detta är jag, detta är mina dolda sidor som jag väljer att blotta för denna blogg handlar om verklighet och sanning och kämpandet med rättvisan. Tillsammans mot mobbning och tillsammans mot ett glatt och lyckligt liv! :) puss!
 
 

Detta fick mig att tänka och få perspektiv

publicerat i Allmänt, Media;
Såg i mina kommentarer här på bloggen att en länkade till en film och bad mig sprida den. Satte igång den och blev förtrollad och satt och lyssnade och började reflektera över hur man mer kan hjälpa andra, bidra med något och göra en förändring. Kolla på videon, den fick iallafall mig att tänka på hur fint det är att vara medmänniska, vad tycker du?
 
/Sofia, kampen mot mobbning fortsätter att spridas :)