”om du tror att jag skojar så ska du få se när du kommer hit, finns inget roligt med det här. Du förtjänar att bli riktigt nedtryckt och förnedrad fattar du det din fula fan?”
Jag stannade, regnet droppade ned på mig och kollade upp. Stod utanför. Vände mig om och började gå med rädsla i min kropp. Började gå runt i stan, gick bara runt och visste inte vad jag skulle tänka eller göra. Kunde ju inte gå hem nu då skulle min syster undra varför jag inte var med någon vän. Tänk om Johan ser mig och kommer efter mig?
Tankarna snurrade och jag började må dåligt. Hoppade på bussen och åkte hem. Som tur var så sov min syster när jag försiktigt öppnade dörren, gick in på mitt rum och la mig i soffan. Den jävla idioten, den jävla äckliga idioten den där Johan och en tår föll ned på min kind. Kände mig lurad, skämdes att jag ens tänkte gå med på att bli slagen och vem vet vad som skulle ha hänt mer? Våldtagen? Jag ville bara spy för jag var så äcklad utav honom. Varför var jag så kär då? Han var inte snygg, han var inte snäll, han var inte någonting. Han var bara äcklig. Jag gick upp och kollade mig i spegeln, såg min fula tjocka ansikte, hur ful jag såg ut när jag grät. Ställde mig i profil och försökte hålla in magen men den hängde över. Fyfan vad fet jag blivit, fyfan för allting. Älskad av...ingen. Hjärtat gjorde ont, ont för jag var ändå så kär i den där Johan, Johan som ville ta mitt liv."
Snart har du gett ut boken i bloggen istället :-)