Man sattsar flera miljarder kronor på skolorna men inte ett enda öre går till elevernas välmående. Hur ska man klara av en skolgång när man är utsatt? Hur ska bättre blyertspennor och förlängd skolgång göra så problemen försvinner?
När jag blev anmäld till socialstyrelsen när jag var 13 år gammal så blundade dom för problemet, att jag var utsatt för mobbnign och deprimerad och tyckte jag kunde gå i skolan ändå. Men hur ska man kunna det när man blir utsatt av sin omgivning varje dag och hur ska man kunna uppnå sina betyg? Det förstör ens framtid medan dom som faktiskt är elaka kan få gå ut med bra betyg och söka det jobb dom vill medan den utsatte får kämpa med sitt välmående och börja om, börja om och börja om hela tiden. är det så det ska vara? Jag som trodde alla barn var lika värda och förtjänar samma uppväxt och skolgång med samma förutsättningar eller har jag fel?