"redovisning var det allra värsta som jag visste, jag kunde oroa mig i flera veckor innan och blev mer och mer nervös för varje dag som gick, ett steg närmare döden. Jag var alltid tyst och byg i skolan så det var extra jobbigt för mig att stå inför hela klassen och prata och det gjorde ju inte saken bättre att jag var mobbad.
Vi hade fått i upgift att redovisa vad vi ville bli när vi blev stora. Min stora dröm var att bli lärare. Jag skrev på papper vad jag skulle säga och försökte göra det så kort som möjligt, jag ville inte synas och ville inte stå i centrum. Annars brukade jag alltid vara "sjuk" när det var redovisning men denna gång hade jag inget val, jag var tvungen att vara med.
Jag oroade mig på nätterna, hjärtat klappade fort och jag spelade upp olika scenarion i huvdet om hur det skulle gå för mig när jag redovisade. En tanke som jag hade var att alla kanske tyckte jag var rätt skön när jag stod där framme, avslappnad och pratade om mitt framtida yrke och dom kanske inte alls skulle hånle åt mig när jag stod där..jag kanske inbillade mig för mycket saker?
Lärare ja, i svenska och engelska.. det skulle jag pratade om. Jag vill bli lärare...
Dagen kom och jag satt i min bänk och väntade på avrättningen, jag satt och harklade mig hela tiden under tiden dom andra redovisade och klassen småpratade lite medan dom andra redovisade, det kanske inte va så farligt ändå? En del kollade inte ens och satt och prata och ritade på sina bänkar..skönt! Då är det här en piece of cake ju om ingen lyssnar eller kollar..
"SOFIA det är din tur!"
Jag vaknade upp från mina tankar, handsvetten var enorm och pulsen jättehög, alla vände sig om och blev helt tysta och stirrade på mig medan jag gick upp..man kunde höra en nål falla. Helt pötsligt bara för det var jag så ville alla lyssna och stirra på mig..
Jag gick upp och pratade väldigt fort att jag ville bli lärare, min klassföreståndare skrattade till och sa "men sofia, du måste ju kunna prata då" och hela klassen brast ut i ett hånskratt.."
Jisses vad jag känner igen mig ... Eller en av alla gånger man vart utfryst och hånad allt va det nu var .. För mig vart det så för att jag var den enda som hade utlänskt påbrå i hela skolan ...Nu är jag vuxen och tänker tillbaka är ju ingen hit .
Mycket bra blogg .
Önskar dig en toppen dag .