Alla är så himla fokuserade på hur andra ser ut hela tiden. Antingen så är man för tjock, för smal, gått upp i vikt, gått ned, tränad för mycket, för otränad etc. Man duger aldrig för någon och det är alltid dom som är osäkra på sig själva som ska kommentera hur andra ser ut hela tiden. Under den senaste tiden så har jag fått många kommentarer om hur jag ser ut, jag gick ned över 60 kg i vikt under förra året och innan pratade människor hur fet jag var, framför mig, om mig, bakom mig, ja överallt.
Sedan när jag gick ned i vikt så dög det inte heller, folk började skriva, prata om att "vem tror hon att hon är bara för hon gått ned i vikt" "du är fortfarande ful fast du blivit smal" och massa kommentarer. Jag gick inte ned i vikt för någon annans skull eller för att bli smal eller se snygg ut, för man kan va snygg oavsett storlek, jag gick ned för jag led av fetma vilket är en farlig och livshotande sjukdom och min läkare sa att jag skulle dö minst 10 år i förtid, och det är det hälsa ska handla om. Att må bra! Man ska inte vara fokuserad på sin vikt eller hur man ser ut för det spelar ingen roll om man ändå inte mår bra på insidan eller tycker om sig själv.
Jag var sjukt fokuserad på min vikt under hela förra året. Jag kunde få panikångest och bryta ihop i flera veckor om jag hade gått upp 2 gram, jag blev sjukligt besatt för var så rädd att gå upp i vikt igen (vilket är omöäjligt att göra under 1 dag), jag var så rädd att dö, var så rädd att lida av fetma igen. Men när man gräver på djupet så handlade det aldrig om min vikt utan mig själv, jag hade svårt att acceptera den jag var och tycka om mig själv. Jag var väldigt osäker på vem jag var, att jag va söt, snäll, rolig, bra på saker osv så jag lade fokusen på något helt annat. Om utsidan och insidan ska gå ihop så måste man må bra, acceptera sig själv, sitt förflutna och sin framtid. Att jag vägde nästan 140 kilo kommer alltid vara en del av mig, att jag lidit av depression under ett x antal år kommer alltid vara en del av mig, att jag lider av tvångstankar och ångest, ja det är en del av mig. Allting är en del av mig, mitt liv och format mig till den jag är idag. Jag skulle inte vara Sofia Nordqvist utan dom här sakerna, då skulle jag inte finnas.
Senaste tiden har jag jobbat mycket på att acceptera mig själv, hur jag ser ut och mitt liv och jag mår så bra just nu, är lycjklig, vågat radera negativitet ur mitt liv och vågat visa vem jag är till 100% och ta in positivt igen vilket har gjort att jag släppt fokusen på min vikt och börjat leva. För vad jag än väger eller hur jag än kommer att se ut som kommer det alltid vara jag, man måste acceptera sig själv och tillåta sig att må bra! Träningen gör mig glad och lycklig, bra mat gör mig stark, positivca människor pushar mig i rätt rikning och gör att jag blommar ut dag för dag. Fått många kommentarer senaste veckorna om att jag gått upp i vikt, svar: jaa, det har jag. och? Vad ska ni göra av den informationen eller mår ni bättre av att veta att sofia nordqvist gått upp 6 kilo? glad att jag kan fylla ert liv med ytterligare information om MIG och MITT liv :)
Jag har gått upp i vikt, ja och det syns och ja jag trivs med det. Jag älskar min kropp som den är, oavsett minu 5 kilo eller plus 8 kilo, jag har lärt mig att älska varje centimeter av den och som jag är. Förut skulle jag säkert brytit ihop och få ångest men nu ler jag stort! Vilket ni alla också borde göra och speciellt dom som kommer med dom kommentarerna. jag hoppas jag kan inspirera lite att tycka om er själva, jag är inte heller perfekt och gått igenom svåra tankar men man måste kämpa varje dag och VÅGA omges av positiva människor som ser er för vilka ni är istället för människor som trycker ned, sådan onödig energi behöver man inte.
När jag var i Brasilien så såg alla mig som lång och smal, som en modell och här i Sverige ser alla mig som en stor, halvfet tjej. Är det inte konstigt hur olika ideal vi har runt om i världen? Lite perspektiv.. :)
