Utdrag ur min nya bok

publicerat i Media, Texter;
Jag valde en vass kökskniv och la den mot min handled, skulle det göra ont? Gör det ont att dö? Jag kände smärtan i mitt hjärta när tårarna rann hysteriskt ned från mina kinder, la tillbaka kniven och gick in på mitt rum och la mig i sängen. Tårarna rann mer och mer och jag kände bara för att skrika, visste inte vart jag skulle ta vägen. Varför just jag? Varför är jag Sofia nordqvist? Varför? Jag satte mig upp igen och tog fram mitt skrivblock och penna och började skriva ett ”farväl brev” till min familj och ett till brev till alla som var elaka mot mig. När jag var klar satt jag och stirrade på båda breven och skämdes och blev arg på mig själv. Varför är jag såhär? Vad håller jag på med? Men jag har väl inget annat val? Detta är den enda utvägen för mig. Men snälla någon, låt allt bli bra så jag slipper må såhär. Snälla..

Dagen efter när jag vaknade såg jag breven ligga där på mitt skrivbord, jag skyndade mig att gömma dom så inte någon i min familj skulle se dom, men jag sparade båda två för vem vet när dom kommer till användning. Jag rusade iväg ut och gick till Positivet för att plugga men när jag kom hem igen efter en lång dag så såg jag mamma sitta i mitt rum helt förstörd. Hon kollade upp på mig och jag såg att hon höll mina brev i handen. ”vad är det här Sofia? Vad håller du på med?” och jag såg hur ledsen min mamma såg ut och kände ett hugg inom mig, jag tyckte så synd om henne men istället för att visa det så började jag skrika på henne att gå ut från mitt rum och sluta rota bland mina saker och smällde sedan igen dörren. Jag hörde att mamma pratade med mig utanför dörren men hörde inte vad hon sa, jag stängde av mina öron. Hur kunde hon gå in och rota i mitt rum? Nu har jag säkert förstört ännu mer och sårat min familj ännu mer. Senare på kvällen smög jag ut till min mamma och kramade om henne och sa förlåt, där satt vi sedan båda och grät utan några ord. Jag tror att vi båda tänkte samma sak, vad ska vi göra?

Taggar: #mobbning, aftonbladet, alliansen, barn, bok, bully, böcker, författare, internet, lärare, mobbning, myndigheter, nätmobbing, samhället, självmord, skola, skolan, skolverket, tankar, vuxna, välmående, våga;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Rikard:

Det gör ont i mig när jag läser!
Smärtan! Förtvivlan! Hopplösheten!

Men även hoppet finns där!
Hur du ÖNSKAR allt bättre. Och hur du och din mamma tänker samma sak...

Härligt att se att du är förbi!

Kommentera inlägget här :