I fredags så kom journalisten Antonio från UR hem till mig för att interjuva mig för ett reportage till pogrammet Tendens där jag berättar om mobbning och vad jag varit med om i mitt liv. Vi pratade om livet efter mobbningen, hur det format mig och lite vad jag varit med om och på tisdag ska vi ses igen och åka runt till dom olika skolorna jag gått i och gå in mer på djupet om vad som hänt, vad jag varit med om, mina tankar kring allt osv.
Vi började interjuvn hos mig och gick sedan en promenad ned till centrum där jag bor och satte oss på waynes coffe och han frågade mig vem jag känt mig mest sviken av och minne som påverkat mig mest under skoltiden. Jag satt och funderade och kom att tänka på min kurator jag hade i skolan på Engelbrekt som sa att mobbningen inte var ett skolproblem utan att jag borde söka hjälp på BUP eller liknande. Den meningen har ekat i mitt huvud flera gånger under åren för det var den meningen som gjorde att jag inte ville gå i skolan mer och tappade all livslust som fanns. hemskt att en 50 årig kvinna kan säga så till ett utsatt barn istället för att hjälpa. nu i efterhand undrar jag hur hon ens kunde få jobba på en skola och som kurator dessutom, det är helt sjukt..
Berättar mer om känslorna kring detta i interjuvn, vi ska spela in några gånger till, men när allt är klart så kommer jag hojta till när det sänds så ni alla får ta del av det :)
