När jag kollar tillbaka på tiden jag gick i Kärrdalsskolan så undrar jag varför den ens kan vara kvar och kallas för en skola. Jag har träffat många som jag gick med i klassen, i skolan och pratat om gamla minnen. I en och samma klass så var det 5 som fick anorexia, några har blivit missbrukare av droger, några deprimerade och andra försökt ta sitt liv. Dom här personerna gick i samma klass och är det inte lite konstigt att så många från en och samma klass mår så himla dåligt och det gått utför i livet? Det kan inte bara bero på saker hemifrån utan då börjar man undra om den skolan är så himla bra egentligen?
Lärarna blundade för problem och ingen tog riktigt tag i något och såg allvaret som pågick. Det var inte bara jag som blev utsatt för elakheter utan många andra men lärarna "vågade" aldrig göra något. Hur kan en vuxen människa inte VÅGA stå upp för små barn?
Inte undra på att ingenting ändras och hur kan dom fortfarande få kalla sig själva för Lärare?