Jag börjar fan undra snart om det faktiskt är något fel på mig? Är det såhär ni vill få mig att känna? Säg till mig istället vad det är för fel på mig istället för att snacka runt så att alla är emot mig.
Allt jag skrev om att kämpa och stå för den man är är som bort blåst nu, för nu är jag knäckt på riktigt.
VARFÖR?! undrar jag bara..
Är jag så ful? dum i huvudet? tråkig? äcklig? fet? och helt värdelös? Är det så. Jag börjar fan tro det. Jag tror det nu.
Inte för att låta som en 14 årig ångest tjej men jag kan inte vara glad längre, jag kan verkligen inte vara glad för fem jävla öre längre! Jag känner mig ensammast i världen, att alla vill mig något illa och speciellt i den här jävla staden. Vad fan har jag gjort egentligen? jag har varit snäll, försökt, varit en vän, varit en förälskelse, varit för bra rakt igenom helt enkelt och det här är tacken jag får tillbaka? Jag ger upp nu. På riktigt.
Jag vill inte bo här längre. Nu skiter jag i livet. Tack för det. Tack"
Jag ska skriva ett annat inlägg än det du gav som förslag, men ett inlägg blir det!