Buss 607 har blivit en tidsmaskin

publicerat i Allmänt, Texter;
"Igår åkte jag ut till Kärrdal med en gammal vän för att kolla där jag växte upp, om det skulle se likadant ut, hur skolan såg ut där jag gick 1-6. Hade inte varit där på 9 år och inte sett skolan på säkert 11 år så kände att det var dags att åka ut till Kärrdal för att få tillbaka lite gammla minnen osv. nu när jag skriver min bok.
 
Vi hoppade på 607an och när vi gick av vid Sjöbergs centrum så började jag bara asgarva. Det såg exakt likadant ut, samma skyltar på kiosken, pizzerian osv. Det var som att tiden hade stått stilla och jag var tillbaka till 90-talet. Vi gick in i kiosken där jag brukade hänga och köpa 50 öres tuggummin när jag va 6 år och när vi kliver in dit så börjar jag bara skratta helt chockad för det var samma man som satt i kassan som suttit där från när jag var 5-6 år och han såg exakt likadan ut, hyllorna var likadana och typ samma godis, nästan så att jag tror att om man skulle kolla datumet på glassen och godiset så skulle det stå "BÄST FÖRE 1994".
 
Vi gick in till gamla mataffären som då hette VIVO och där såg det också exakt likadant ut och vi gick och skratta och pratade gamla minnen och kollade runt helt fascinerade. Folk måste trott vi var dumma i huvudet eller tänkte snatta där vi bara gick runt och kollade i en mataffär, vi blev bjudna på kaffe inne på VIVO och gick runt och fnissade "det känns nästan som vi är på vernisage" "ja det enda som fattas är att sätta såna där färgprickar på olika saker och sen gå och buda i kassan hahaha"
 
Pizzerian mittemot hade dock bytt namn men dom hade inte bytt skylt utan bara strykit över det gamla "la donna" med en vit penna men samma personer som jobbade där, samma lilla gubbe som vinka från kemtvätten..
 
Sedan gick vi till Kärrdalsskolan, där allt började, där mitt liv började och allt såg ut som det gjorde när jag börade där när jag var 6 år gammal. Samma stolar i klassrummen, samma skyltar, samma gamla fotbollsmål.. ja allt! När vi gick där och kollade in i fönstrerna så kommer det en liten man och öppnar och frågar om vi ville komma in och jag berättade att jag hade gått i skolan där när jag var liten. Samtidigt som det var ångestladdat så var det så himla roligt att se allting från ett annat perspektiv, från mina vuxna ögon och den uppfattningen man hade då jämförde jag med vad jag såg idag. Väldigt häftigt!! Känndes lite som att komma till kulisserna för en film för det känns verkligen inte som mitt liv, min barndom eller att det har hänt överhuvudtaget.
 
När vi gick där och kollade runt och det kom upp massa minnen hela tiden så ser vi en kille som står och kollar på oss en bit ifrån. Vi börjar skoja att det kanske är någon från vår gamla skola och larvade oss. Han stod och stirrade hela tiden när vi gick och kollade på allt, sen när vi kommer närmare så ser han chockad ut och får ur sig "Hej" och vid den sekunden så ser jag att det är en kille som var en av dom värsta mobbarna, som var som mest elak mot mig. Han bodde i samma lägenhet som han gjorde när han var liten, enda skillnaden nu var att han hade fått skägg, höll en cigg i ena handen och kaffe i den andra. Och inombords i mitt hjärta blev jag så himla glad för det var i den sekunden som jag förstod "shit vad mycket jag åstadkommit sen jag var liten, vad mycket jag har gjort och verkligen växt som person". Det var i den sekunden som jag fatta att jag verkligen ska vara stolt över mig själv.
 
Efter att gått runt där så är jag så himla glad, en sten har släppt och jag insåg mycket saker. Och det enda jag har att säga är TACK."
 

Taggar: #mobbning, Skolverket, mobbning, näthat, nätmobbing, nätmobbning, samhället, självmord, skola, skolan;

Kommentera inlägget här :